Aeron Bergman och Alejandra Salinas åkte med Konsthallen den 3 april 2012

Vårsolen sticker oss i ögonen när vi kör in på Maria Skolgata på Söder för att hämta Aeron och Alejandra. En bilfärd utanför Södermalm med vattenutsikt är beställd och vi kör åt Nackahållet.

Aeron och Alejandra har lång erfarenhet av samarbete i konst. De träffades för sjutton år sedan, har arbetat ihop i femton år och varit gifta i fjorton. De var unga när de möttes och har vuxit upp tillsammans. De har hjälpt varandra från vad de beskriver som varsin bakgrund av ”bad social skills”. Det är svårt att tro när vi nu har dessa två vänliga, vältaliga gäster i baksätet, men mycket kan hända på sjutton år. Hoppas konsthall323:s nervösa ledning.
Medan vi kör söderut genom soldammet pratar vi om fördelarna med samarbete i konst. Det gäller vikten av att ha någon att diskutera konstomvärlden som galen, att ha stöd i socialt svåra sammanhang, att kunna tacka ja till många samtidigt, att turas om med att peppa varandra och att byta mellan roller som curator, kritiker, assistent eller att helt enkelt ha dubbelt så många arbetstimmar. Alejandra och Aeron har rest och flyttat mycket. De har bott i Kanada, Spanien, Detroit, Göteborg, Oslo och de beskriver hur det är fint att vara ”two on the road”.
Samarbetet verkar ha så många fördelar att vi till slut måste fråga om svårigheter. Som så ofta handlar problemen om pengar. Konservativa konstakademier med en hundraårig konstsyn accepterar inte delade tjänster och ibland har de blivit inbjudna som duo men haft svårt att få betalt för mer än en person.
Vi är nu framme vid vårt mål under naturresarvatets ekar. Vi ser på utsikten och fryser i det tunna vårljuset. Stockholms siluett bländat av sol och vattenglitter. Vi huttrar och äter bullar och frågar avslutningsvis dessa erfarna samarbetare om råd. Var envisa nog att inte göra något bara för att andra förväntar sig det, men försök ändå lära er något nytt. Som oftast låter det bättre på engelska: Be stubborn but not stupid.