Om att bli med konsthall

Söndagen den 19 december 2010
Gästtalare: Kim Einarsson
Publik: Anne-Liis Kogan
Bakom ratten: Frida Krohn
Vid pennan: Ylva Trapp

Vi börjar dagens samtalsfärd genom att tjuvåka en bit med dubbdäck på Hornsgatan. Men alla dubbar behövs idag, för snön har bestämt sig för att återigen ösa ner. Från Söderns förorter har vi plockat upp dagens publik Anne-Liis Kogan och styrt framlyktorna norrut mot Söders istappsbehängda artonhundratalskvarter där vi ska plocka upp dagens gästtalare: Kim Einarsson. Kim är för tillfället verksamhetsledare på Konsthall C, och har tidigare arbetat som frilansande curator bland annat på IASPIS och Marabouparken.

Medan vi trasslar oss söderut igen, via tillåtna bakgator och över mot Gullmarsplan, inleder vi ett samtal om konsthallars möjligheter och svårigheter. Vi pratar om olika ord. Skillnaden på konsthall och galleri och museum och konsthandlare och project space. På konsthall c kallas Kim verksamhetsledare, på IASPIS var det direktör som gällde. Vi undrar hur man ska vara så där professionellt trevlig och vad man ska göra med visitkort. Det är mycket att lära sig. Att vara chef, om arbetsrätt och skatter. Kim säger att det viktigast är att vara schyst mot sin personal och de konstnärer som ställer ut. Då går det bra även om man inte har klack på skon. Även om många trodde hon var praktikant när hon var direktör på IASPIS i sneakers.

Någonstans i Årsta blir vi stående vid ett rödljus. Det som blir besvärligt är när vi fortfarande står stilla då ljuset blivit grönt. En taxichaufför bakom lägger sig mot tutan medan jag och Kim ger oss ut och försöker knuffa bilen uppåt. Däcken slirar dubbarna till trots. Men Kim, som nyss besökt ett ännu kallare Kiruna, ger oss råd även om is-slirande däck och så småningom kommer vi upp för backen. Vi kan fortsätta och så småningom komma fram till vår slutadress bland smågatorna med verktygsnamn i närheten av Telefonplan.