akcg, Anna Kindgren och Carina Gunnars åkte med oss i Konsthallen den 17 april 2012
Vi startar resan utanför Anna och Carinas ateljé i Hökarängen. Det är en solkall dag och när vi packat in oss rullar bilen ut mellan tegelhus och vitputsade fasader. På Magelungsvägen lyser vitsippor mellan stammarna.
Anna och Carina har samarbetat så länge att de nästan glömt hur länge, de tar numera bort de första tio åren i sina CV. Det känns fint att ha några så samarbetsvana i bilen! Tidigare har de tillsammans med två andra konstnärer, Ingrid Eriksson och Karin Johnson, arbetat under namnet love and devotion och innan dess med det delvis konstnärsdrivna galleriet Ynglingagatan 1 som drevs av 21 personer, därav tolv konstnärer.
Att de valt samarbete som arbetsmetod har inte alls med effektivitet att göra, snarare tvärtom. Att vara flera samarbetande konstnärer kan istället vara ett sätt att kräva mer tid och mer plats. Fler konstnärer kan vara ett sätt att stärka konstnärens annars svaga position. En enpersonsorganisation är kanske effektivast för i ett samarbete finns alltid en inneboende konflikt, ett samtal som kräver tid. I love and devotion var alla involverade med på alla möten och de bytte uppgifter så att alla inte bara gjort det de var bäst på, den processen tog tid. Anna och Carina har hela tiden hävdat att konst måste få ta tid.
I Konsthall323 är vi inte så bra på att byta uppgifter. Inte heller tar vi gott om tid på oss. Istället är vårt motto: fort och lätt. Men det handlar ändå om att ta sig rätten att själv bestämma sin process, sin tid, definiera vad som är viktigt.
Vi har under samtalets kommit fram till Älvsjö och åker genom Solberga mot Västberga där vi stannar till och äter en chokladkaka. Vi kommer in på vad det kan finnas för nackdelar med samarbete. Anna och Carina säger att de förstås tröttnar på varandra, att de har konflikter och bara vill bli lämnade ifred. Det är inte sol varje dag. Som i alla relationer.
Vi kör sen över bron mot Södermalm och är till slut framme vid vårt mål. Avslutningsvis får vi råden att äta ordentligt, släppa kontrollen, ge sig hän, ge mer presenter, jämka ihop, ta konflikter, inte tacka nej och att göra allt, även det man inte är lika bra på.
Vi startar resan utanför Anna och Carinas ateljé i Hökarängen. Det är en solkall dag och när vi packat in oss rullar bilen ut mellan tegelhus och vitputsade fasader. På Magelungsvägen lyser vitsippor mellan stammarna.
Anna och Carina har samarbetat så länge att de nästan glömt hur länge, de tar numera bort de första tio åren i sina CV. Det känns fint att ha några så samarbetsvana i bilen! Tidigare har de tillsammans med två andra konstnärer, Ingrid Eriksson och Karin Johnson, arbetat under namnet love and devotion och innan dess med det delvis konstnärsdrivna galleriet Ynglingagatan 1 som drevs av 21 personer, därav tolv konstnärer.
Att de valt samarbete som arbetsmetod har inte alls med effektivitet att göra, snarare tvärtom. Att vara flera samarbetande konstnärer kan istället vara ett sätt att kräva mer tid och mer plats. Fler konstnärer kan vara ett sätt att stärka konstnärens annars svaga position. En enpersonsorganisation är kanske effektivast för i ett samarbete finns alltid en inneboende konflikt, ett samtal som kräver tid. I love and devotion var alla involverade med på alla möten och de bytte uppgifter så att alla inte bara gjort det de var bäst på, den processen tog tid. Anna och Carina har hela tiden hävdat att konst måste få ta tid.
I Konsthall323 är vi inte så bra på att byta uppgifter. Inte heller tar vi gott om tid på oss. Istället är vårt motto: fort och lätt. Men det handlar ändå om att ta sig rätten att själv bestämma sin process, sin tid, definiera vad som är viktigt.
Vi har under samtalets kommit fram till Älvsjö och åker genom Solberga mot Västberga där vi stannar till och äter en chokladkaka. Vi kommer in på vad det kan finnas för nackdelar med samarbete. Anna och Carina säger att de förstås tröttnar på varandra, att de har konflikter och bara vill bli lämnade ifred. Det är inte sol varje dag. Som i alla relationer.
Vi kör sen över bron mot Södermalm och är till slut framme vid vårt mål. Avslutningsvis får vi råden att äta ordentligt, släppa kontrollen, ge sig hän, ge mer presenter, jämka ihop, ta konflikter, inte tacka nej och att göra allt, även det man inte är lika bra på.
