För Anderssons utställning i parkerar Konsthall323 utanför St Görans sjukhus. Precis under den stora klockan, Mariebergsgatan. Bredvid och mitt ibland allt som finns på sjukhus, sjuka, friska, glada, ledsna, någons vardag, någons mardröm. Någons död, någons födsel.  

Andersson har broderat landstingsfiltar i yllebroderi. Det är texter från hennes egna journaler, hennes medicinering och hennes tider på sjukhus, broderade på de orangefärgade filtarna som hör till den här miljön. Vi visar filtarna i baksätet på Konsthall323. I framsätet visas en video av utsikten från slutenpsykiatrin och du kan också läsa Anderssons texter.

Ville dra upp min filt till öronen men 

kunde inte sluta tänka på vad den 

hade varit med om förut, 

var den hade varit. 

På hur många som dött De värmer inte mycket.

under just denna filt. De fastnar på vinterns torra hud

Vi har en fleecefilt i baksätet när konsthallen är en vanlig bil. Vi har också packfiltar i bakluckan, ifall vi behöver frakta verk men mest använder vi dom på utflykt. Filten läggs på personer som behöver något. Just nu när jag skriver har jag en filt om axlarna. Det snöar ute. Jag behöver kanske lite hopp. Rebecka Bebben Andersson visar med sina omsorgsfulla broderier att vi alla behövs och behöver i den här världen som ibland känns som skit. Alla behöver en filt ibland.

Rebecka Bebben Andersson f. 1984 i Linköping. Bor och arbetar i Stockholm och på Öland.Utbildad på Kungliga konsthögskolan i fri konst och på KTH arkitektur, Stockholm.

•